Pedagogisk idé och syfte

Det har varit i mitt arbete med barn som jag har sett det stora rörelsebehov barn har och vilken glädje de finner i att använda sina kroppar och uttrycka sig fysiskt. Jag har också under alla mina år med barn i sexårsåldern, märkt hur gärna de dansar och sjunger och älskar rim och ramsor.

När föräldrar frågar lite oroligt om deras sexåring kan sitta still i samlingar och på lektioner, brukar jag skämtsamt kunna svara: "-Ja, i två minuter".

 

Men barn går ju inte i skolan för att lära sig att sitta still!

 

Syftet med "sifferdansa"

 

För att uppnå en förförståelse för matematiska begrepp - former, udda och jämna tal, dubbelt så fort, addition och subtraktion, etc - vill detta läromedel förmedla och nå en djupare förståelse via musik och rörelser, genom att röra sig till musik med en koreografi som förstärker upplevelsen av olika taktarter, puls och tempo. 

 

Min idé och mission med mina sifferdanser har varit att ta tillvara barnens rörelsebehov och deras nyfikenhet och vilja att lära sig något nytt. Jag har också sett kopplingen mellan musikaliska och matematiska begrepp. Att känna glädjen i rytmiska rim och ramsor i kombination med rörelsemönster i olika puls och taktarter, har blivit grundstommen i mitt pedagogiska dansprojekt för Förskoleklasser.

 

Min ursprungliga idé var att producera en slags"Röris-matte" för sexåringar, som ett komplement till de matteböcker som barnen oftast har i förskoleklasser. Där behandlas begrepp som "lika och olika", "ordningstal", "större än - mindre än", "hälften och dubbelt", "udda och jämna tal", "addition",  "subtraktion" och "att se och göra mönster".

 

Så småningom har projektet vuxit och innehåller en ramberättelse om siffrorna / entalen i den gamla trötta matteboken, som inte längre fick hoppa och skutta på lektionerna utan var tvungna att sitta still på sin plats i boken. Men en dag kom en flicka som befriade dem. Hon vände upp och ner på boken och siffrorna virvlade ut över skolgården. Då bestämde sig entalen för att rymma med ett "Taktfartståg" för att nå nästa nivå - på "Decimaplatån" - där de ska nå 10-tals nivån och bli 10 gånger mer värda. Och för att tåget ska gå måste de lära känna varje entalsdans och varje entals karaktär. Då måste alla dansa för att komma till nästa station.

 

"Sifferdansa" innehåller:

 

En Bok med ramberättelse, texter och bilder till varje ental, samt en Lärarhandledning med tips och råd. 

 

videoklipp kommer det att finnas instruktioner till danserna för lärare och klass.

  

Musiken till danserna - USB-minne eller skiva eller på "länk". 

 

Kurs / Mentorskap och besök i klass 

Jag kan hålla en introduktionskurs en halvdag, och / eller konsultera mm under 2 - 10 besök, beroende på önskemål. 

 

 

 

Jag har varit min egen kompositör, inspelningstekniker, dansare, koreograf, musiker, filmare, filmredigerare, författare, samt inspiratör. 

Allt material är mitt eget. 

 

Mycket nöje!

 

Mvh, Camilla Roll

 

😊 💕 🎶 🔢 🚂 

Bakgrundsbild

En Bakgrundsbild /

 

"Om Rytmik och lärande"

 

Min uppsats (delvis förkortad) på KMH, 1985 Rytmik och Skolträning inom ”Daghem och förskola”(Sådana var benämningarna 1985 då arbetet gjordes, av undertecknad)

 

Inledning

 

”Det talas mycket i våra dagar om rytmikens och musikens betydelse för barns utveckling. Alla människor känner till små barns lust att sjunga och röra sig till musik, att rabbla ramsor, och att upprepa vissa ord och rörelser på ett rytmiskt, periodiskt vis och att finna stor njutning i detta, i det oändliga. Men alltför få barn har fått tillfälle att utvecklas och använda denna naturliga uttryckslusta. Vid skolålderns inträde har man tryckt ner barns rörelsebehov, för att det är inte längre ”fint” att använda sig av sin kropp. I skolan ska man använda sig av huvudet och inte av kroppen. Det är med huvudet man tänker och man måste kunna tänka för att kunna skriva, läsa och räkna. Visst är det så. Men för att kunna utföra det man tänker måste man ha sin kropp med sig. För att kunna skriva måste man väl också kunna använda armen och handen? Även kroppen har ett minne, men det är betydligt trögare än huvudets minne. Desto större anledning finns det att träna detta minne som kroppen har, men inte bara som en ensidig och oreflekterande ”drill”. Man måste också använda huvudet i samband med denna kroppsliga träning, dvs integrera det psykiska med det fysiska. Det är i samband med detta som rytmikmetoden enligt Dalcroze kommer in. Jag tror att rytmiken är en god plattform att starta ifrån när man vill förbereda barn på skolans intellektuella och sociala krav. Detta ska min uppsats handla om. ……………………….

 

I dessa tider när kulturanslagen dras in på alla fronter, vill jag ändå slå ett slag för rytmikens stora betydelse för barnens och det uppväxande släktets såväl intellektuells och emotionella som kroppsliga utveckling. Det kan gälla vårt framtida samhälle. Har vi råd att låta bli att satsa på kulturen, rytmiken och människan?” (PS Detta med kulturanslagen tycktes gälla även då, 1985)

 

Barnets utveckling och växande:

 

Det första sinnet som utvecklas hos ett foster är hörselsinnet och det sker i femte till sjätte graviditetsmånaden och fortsätter fram till till ca 6 månader efter födseln. Hjärnan är under denna period i en viktig utvecklingsfas även i övrigt, inte bara vad gäller hjärnans storlek utan även struktur. Det ofödda barnet kan redan i livmodern uppfatta ljud, både inifrån och utifrån moderns kropp. Det starkaste ljudet är förmodligen den rytmiska pulsen från modershjärtat. Så lever fostret alltså inne i en rytmisk värld. Redan innan hörselsinnett har utvecklats har vår kropp kunnat förnimma den pulserande vågrörelsen från hjärtat. Ett barns trygghet efter födseln sägs i hög grad bero på om det får ligga med huvudet mot moderns vänstra sida, mot hjärtat, så att det kan uppfatta hjärtljudet även efter födseln. Vi är sålunda från vårt livs start beroende av den rytmiska pulsen, för att kunna utvecklas harmoniskt. Ett barn som har legat i ett rum där det har kunnat lyssna till inspelningar av hjärtljud eller liknande, har ökat bättre i vikt och skrikit mindre än de barn som har legat i ett rum där det har varit fullkomligt tyst. Omställningen efter barnets födsel är stor. Dels förändras ljudbilden och dels förändras omvärlden överhuvudtaget. Fostret har hela tiden befunnit sig i rörelse, indirekt. Från att ha varit i ständig ”gungning” till att ligga på ett helt fast och stilla underlag, är omställningen stor. Föräldrar som har lagt sina barn i ett tyst rum i en säng och inte i en vagga, har kanske begått ett större misstag än de kan ana (helt omedvetet – red anmärkning). Vid varje omställing i ett barns liv måste föräldrar vara med och stötta, och göra omställningen så mjuk och lätt som möjligt. En ny omställning sker vid ett års ålder då barn börjar lära sig gå och vid sex års ålder, då skolåldern inträder. Att man ska hjälpa sitt barn när det börjar skolan har väl länge ansetts vara självklart, men det nyfödda barnets behov av trygghet, i form av den trygga grundpulsen och den vaggande rörelsen, är inte ett lika känt och självklart fenomen, än så länge. Eftersom hörseln är utvecklad redan hos det ofödda barnet har det lärt sig redan från fostertiden att känna igen sin mammas röst, som det kunde höra både utifrån och inifrån och också känna genom vibrationer i mammas kropp. John Lind säger i sin bok ”Musik i livets början”(sid 36): ”Vi vet att rösten inverkar direkt på spädbarnet. Man har filmat späda barn samtidigt som man talat till dem. När man kör filmen i långsam takt ser man hur spädbarnet rör armar och ben i precis samma rytm som talas” Upptäckten av detta fenomen föranleder mig att dra en något förhastad slutsats: Barnets (människans) språksinne måste vara direkt kopplat till dess rytmsinne (då ju hörsel – och balanssinnet – är så intimt förknippade med varann), och detta i sin tur till dess naturliga rörelsemönster. Om vi på något sätt under vår utveckling hämmas i vårt tal , i vårt rytmsinne eller i vårt rörelsebehov, har då inte våra resurser på något sätt missbrukats? Är det inte slöseri med alla våra resurser om vi inte tar tillvara den naturliga kopplingen som finns mellan vårt språk, vårt rytmsinne och vårt rörelsebehov, när vi ska lära barn att läsa och skriva i skolåldern? Varför inte låta barnen utnyttja sitt rörelsebehov till att inhämta kunskap i skolåldern? Genom hela förskoleåldern har barn inhämtat de flesta av sina kunskaper genom olika typer av rörliga lekar. Genom erfarenhet har de lärt sig att hålla balansen när de går, springer, hoppar, osv. Den enda chansen för barnet att lära sig gå är genom upprepad träning, varigenom det erfarenhetsmässigt själv kan dra slutsatser om hur och när det ska använda olika muskler i kroppen. Ett både fysiskt och ”intellektuellt” arbete för ett litet barn. Två barn i fem- till åtta-årsåldern (då förmågan att ge, ta, och försätta sig i någon annas situation, börjar utvecklas) som bollar till varann, upptäcker snart under lekens gång hur långt de ska kasta och hur mycket kraft som behövs i ett kast för att kamraten ska ha chans att fånga bollen. Om vinden blåser stark från sidan, lär de sig också att de måste kasta bollen lite snett upp mot vinden för att inte vinden ska ta bollen med sig. Sådant lär sig barn snabbt om de får tillfälle att själv kasta och fånga och dra dessa slutsatser. Om någon vuxen skulle försöka förklara motsvarande fenomen för barnen utan att de själva hade fått praktisera hade säkert inlärningsperioden mer än fördubblats och huruvida barnen hade förstått problemet eller ej, det vet ingen. Precis som handling och rörelse kan utveckla intellektuelt tänkande, kan det också utlösa en känsla. Två barn som som jagar varann gör det kanske till att börja med för att de är ovänner, men efter ett tag kan själv jakten och springandet få en lustfylld innebörd där själva rörelsen ger upphov till denna glädjefyllda känsla. Det kan bero på att de aggressiva känslorna fick sitt utlopp i ett kraftigt aktivt fysiskt handlande som jagandet och springandet innebär.

 

”I hear – I forget

I see – I remember

I do – I understand”

 

(v.Bûlow sid 18)

 

Detta kinesiska ordspråk uttrycker enligt min mening de ovan förda resonemangen på ett bra sätt. ……………………………………………….

 

Rytmikmetoden – En holistisk metod:

 

Tänk dig att du är lärare i en maskinskrivningskurs, men alla dina elever blir snabbt uppretade då du talar om för dem att de ska använda alla handens fingrar, och dessutom båda händernas fingrar. De vägrar att använda något annat än högra handens pekfinger. Då får du på ett eller annat sätt anpassa din metod till dessa enfingrade vareleser, men hur? Kommer de någonsin uppnå någon större skicklighet, snabbhet eller framförallt lust för maskinskrivandets ädla konst? Förmodligen inte. De säger att det är det enda fingret de har lärt sig att använda sedan de var små och det räcker ju för övrigt när de ska sätta på TVn. Att använda alla de andra fingrarna till det kan ju verka enbart löjligt. Kanske är situationen väl tillspetsad men ungefär motsvarande kan man råka ut för som rytmiklärare i en högstadieklass, när man ber eleverna gå en gemensam puls i klassrummet. ”Vadå? Det räcker väl att vicka med stortån?” Nåväl… Så stort problem behöver det inte vara, anser jag, om skolan redan från början ser till elevernas utveckling såväl kroppsligt som själsligt och intellektuellt. I det här sammanhanget kommer Rytmikmetoden in som en holistisk metod, dvs en metod som står för en helhetssyn på människan.

 

Låt oss studera det holistiska tänkesättet inom pedagogiken. Två personer som studerar ett ämne vid universitetet, kan ha två helt olika sätt att studera på.

 

Den ena personen som ser till helheten i en inlärningssituation sägs ha en holistisk studieteknik till skillnad från den andre som ser mer till detaljerna. i det kunskapsstoff han skall inhämta.

 

Den andre sägs ha ett atomistiskt synsätt.

 

Har man ett holistiskt synsätt lär man sig saker och ting på ett vertikalt plan och har en djupinriktning i sina studier. Man använder sina erhållna kunskaper till att bättre förstå de större sammanhangen i omvärlden, istället för att se själva kunskapen som ett mål i sig, som den atomistiske studenten gör.

 

För en rytmikpedagog blir det holistiska synsättet en självklarhet. En rytmiklärare vill att eleven ska lyssna till musiken och dess struktur, klangligt såväl som rytmiskt och samtidigt finna musikens innersta väsen och uttryck för att sedan omsätta allt detta i en egen kroppslig rörelse eller dans. Rörelsen ska ingå under hela inlärningsprocessen som en förstärkning och fördjupning av kunskaperna för att slutligen leda till en större förståelse av musiken. En holists omvärldsuppfattning stämmer också väl överens med rytmikpedagogens. I båda fallen går det ut på att eleven efter inhämtad kunskap i ämnet i fråga ”…skall uppfatta något i sin omvärld på ett kvalitativt annorlunda sätt än tidigare.” (Marton Dahlgren, sid 161)

 

Egen kommentar i efterhand: Vill gärna undersöka möjligheten att utveckla det holistiska tänkesättet genom att lära ut kunskap i andra ämnen genom att använda mig av musik/rörelse/rim och ramsor/dans/drama/saga och bild. Det är också det som detta projekt syftar till.

 

Några praktiska idéer och försök:

 

Det finns försöksklasser i Sankta Getruds skola i Västerås som har arbetat med rörelse som förstärkning och som hjälp till förståelse vid inlärning av de olika skolämnena på lågstadiet. Gun Sandborgh är lärare och rörelsepedagog och har tillsammans med Birgitta Stening Furén utvecklat dessa idéer i boken ”Inlärning genom rörelse”. Hon har undersökt 3 förskoleklasser som har haft mycket rörelseträning på lågstadiet och jämfört med två kontrollklasser utan förstärkt rörelseträning. Efter ett års skolgång var det ingen skillnad på läsförståelsen hos barnen i de olika klasserna, medan försöksklasserna redan låg mycket bättre till vad gäller motorik och kroppsuppfattning. Gun Sandborgh gjorde en ny undersökning på läsförståelsen i tredje årkursen och nu hade försöksklasserna klart bättre resultat även på detta område. Dessutom anser lärarna i försöksklasserna att rörelseträningen hade givit ett mycket bättre klimat i klasserna än vad som är vanligt. (En omätbar kvalitet!)

 

”Grunden för en bra inlärningsförmåga är att ha en god jag-uppfattning. Om barn lär sig att behärska sin kropp stärks självförtroendet. Kroppen är tydlig för barn. Man bor inte i kroppen utan kroppen är jag.” (DN 25/2 1985)

 

Detta är en uppfattning man har inom Gun Sandborghs rörelsepedagogik.

 

Inlärning inom ämnet ”svenska” kan se ut på följande sätt:

 

Eleverna går en balansgång på tejpade bokstäver på golvet eller sjunger en sång samtidigt som de ritar bokstäverna i luften. Eleverna står i en ring och kastar mjuka respektive hårda bollar till varann. Mjuka vokaler = mjuka bollar och vice versa.

 

Rörelseinlärning inom ämnet ”matematik":

 

Multiplikationstabellen kan övas genom att eleverna går i takt på led och håller i varandra medan de räknar högt ”1, 2, 3, 4, 5, osv. Övar de ”fyrans tabell” knäar de när de kommer till 4, 8, 12, 16, etc. Man kan öva addition genom att låta barnen gå fritt i rummet och när läraren säger till ska de bilda familjer om 3, 4, 5, eller 6 personer, osv. Om man särskilt vill öva balans, kroppsuppfattning och koncentration, finns det också speciella övningar för det. Att hoppa på vänster fot i en cirkel på golvet. Att ställa sig haka mot haka eller knoge mot knoge med någon kompis.

 

Litteraturlista:

 

Bertolotto, Ittalo – Jaques-Dalcrozemetoden. Musikvetenskapliga Instutitionen, Stockholms universitet,

 

1973 von Bülow, Gerda – Vad är Rytmik? Nordiska Musikförlaget, Stockholm,

 

1974 Marton – Dahlgren Svensson – Sälje – Inlärning och omvärldsuppfattning. Almquist & Wiksell Stockholm,

 

1977 Lind, John – Musiken i livets början. Akademilitteratur AB Angered,

 

1981 Artikel: Dagens Nyheter – Bättre undervisning med lek och rörelse. 850225 De lär med hela kroppen.

Ett till Fem

Sex till Nio

Lärarhandledning och ledord

Lärarhandledning och ledord

 

Här följer en handledning till pedagogen med introduktion och tips och råd om hur man som lärare kan närma sig materialet. En slags förförståelse till materialet, om man så vill.

Att arbeta tematiskt parallellt med det här materialet passar mycket bra, och jag väljer här att utgå från Människokroppen – varje barns ”Jag” – för att stärka självkänslan och för att kunna ta in och lyssna på andra, att bli lyhörda för ett ”Du” och ett ”Ni”, och slutligen, för att uppnå målet att bli Tiotal -måste alla vara med på tåget…även Noll, som tycks värdelös bland entalen, men som sedan växer i betydelse – så får ordet ”Vi” också en vidare betydelse.

 

Men först måste alla vi ensliga typer – entalen – upptäcka vår egen natur och våra särdrag, om vi passar in, är jämna och lugna och kan bilda par med andra, eller om vi är udda, kreativa, utåtriktade som vill vidare….Våra känslor, viljor och tankar ska bära oss vidare tillsammans i vår taktartsjakt på nästa ental.

Men ingen takt utan puls…alla har olika och alla är olika och ser olika ut.

 

Introduktion

 

Välkommen till denna resa i tid och rum!

 

Vi börjar resan hos ”Den Gamla Matteboken” som var så trött, så trött att den inte längre orkade låta siffrorna i boken hoppa och skutta under lektionspassen längre utan de fick bara ligga där på boksidorna och samla damm. En vacker dag blev de befriade av en flicka som hällde ut alla siffrorna på skolgården….sen börjar undersökandet av verkligheten runtomkring och av varje siffra för sig.

 

Siffrorna får ett uppdrag som ska leda dem till ”Decimaplatån”, dit de bara kommer om de först har rest med Taktfartståget och gjort alla ”entalsturer” – lärt känna varje entals rörelse och särart = taktart och puls, som krävs för att de ska komma vidare på färden och till slut komma upp till nästa Nivå – TiotalsNivån = Decima-Platån.

På Musikspråk betyder det: Tionde tonsteget från grundtonen i en skala. Normalt sett består en skala av 8 toner, men i det här fallet måste vi komma vidare för att nå den matematiska högre nivån där alla kan bli 10 gånger mer värda.

 

Syftet

 

För att få en förförståelse för matematiska begrepp – former, udda, jämna tal, dubbelt så fort, ental, 10-tal, addition och subtraktion, etc, – vill detta läromedel förmedla och nå en djupare förståelse via musik och rörelser, genom att helt enkelt röra sig till musik och göra rörelser i olika taktarter och med olika puls.

 

Pulsen och taktarten är grunden i detta ”spel”.

Det hela binds ihop av en ramberättelse och ett uppdrag som kan göra resan mer intressant och meningsfull. Att liksom i datatspel utföra vissa steg och moment för att komma vidare till en högre nivå. Alla ental + noll måste vara med på tåget för att vi ska kunna nå resans mål. Mysteriet med Noll måste lösas – Noll försvinner mystiskt i början och ingen utom en vet vart – för att komma tillbaka när alla som mest behöver hen.

 

Varje ”entalslåt” har en taktart utom Ett och Åtta. Ett har å andra sidan en puls som man bör lära känna i varje musikstycke. I Åttan tar jag fram begreppet ”dubbelt så snabb och hälften så snabb” där man kan känna såväl ett som två, fyra och åtta slag i takten. Det beror på att Ett och Åtta sällan har egna taktarter. Varje gång en ny taktart och ny dans presenteras börjar man med pulsen och taktartens mönster. Ettan i alla låtar dunkas med höger knutna näve på vänster bröst – som ett hjärtslag. Jämna taktdelar klappar man med vänster hand på högra sidan av bröstet. När vi kommer till 3 blir det mer intrikat. Då får man dunka igen på hjärtsidan eftersom Ett och Tre och Fem, Sju och Nio är udda taktarter. I början kan det där kännas knepigt men kan övas ”slow motion” först, för att sen öka i hastighet. Barn brukar gilla att göra sånger och saker i olika tempo…och gärna göra så fort som möjligt. Sen gäller det förstås att anpassa tempot till musiken puls. Samtidighet kan ju vara minst lika svår som att göra något så fort som möjligt.

 

Jag tänker mig att jobba med ledord omkring varje ental, både inför introduktionen av varje musikstycke och under tiden man jobbar med rörelser och dans.

 

Varje ental/musik/dans har också en karaktär eller sinnesstämning. Ingen övning bör ta mer än en kvart

 

Metoden

 

1 – Ett – Prim, ensam, udda, puls – först/sist – ordningstal -tung /lätt – störst/minst – kroppen: vad finns en/ett av på kroppen/inne i kroppen? "Stor i orden - liten på jorden"

Karaktär: Kaxig Hackspett

Dessa ledord och motsatspar kan man jobba med när musiken spelas upp i början. Barnen kan klappa pulsen.

De kan försöka se ut som siffran ett och hoppa pulsen jämfota, som om de vore tunga som elefanter eller studsa lätta som ballonger eller kaniner….låt barnen hitta på.

De kan också göra ”highfive” på en kompis på varje nytt pulsslag…ju fler kompisar de hinner med, desto bättre.

När alla barn har känt pulsen är det dags att gå vidare.

 

Lär ut stegen i den takt det känns bekvämt, såväl för vuxna som för barn.

Lär inte ut en ny rörelse innan den förra känns bekväm, men visa gärna hela låten efter de första introduktionsövningarna och se om barnen kan hänga på och i så fall – vad går lättast? Sen, när de vet vad som väntar, kan man ta några rörelser i taget.

Visa utan musik först och prova innan du går vidare.

 

 

2 – Två – Par – Sekund, Dubbelt så mycket som ett – höger/vänster – sida vid sida – framför/bakom – under/över – lika/olika – ”Varannan damernas” –

Karaktär: Svan som dansar balett

 

Kroppen: Vad finns två av på kroppen/i kroppen – Vad behöver vi för att kunna gå, se, höra, göra, äta, tänka…?

Gå pulsen på två ben och klappa samtidigt – klappa pulsen på allt du har två av. Gör pulsövning med kompisar – gå på ett och klappa på en kompis axel, rygg, huvud, etc, på andra pulsslaget. Höger och vänster:

Stå på två led som möter varann där alla hälsar med höger hand och hälsar sedan på varje ny på varje etta i takten.

 

Introducera låten och rörelserna – höger och vänster hand – knuten respektive öppen……

 

3 – Tre – Ters, Udda, jämn, Utanför, Innanför, Triangel, Tretalet i sagor, Triss, Symmetri – en näsa i mitten, två öron, ögon, kinder på varsin sida….spegelvänt…. Symmetriska namn, hus, i naturen. Indelning: 1+2 = 2+1

Karaktär: Tre vimsiga Pingviner

Ordningstal - tredje

Gör trianglar med din kropp på olika sätt.

Gör trianglar, tre och tre.

Dansa i trianglar..tre steg på varje ”ben”.

Dansa vals…Fot, tå, tå…..

Bilda symmetriska statyer…

 

4 – Fyra, Kvart, kvadrat, rektangel, lika långa, längre, lika korta sidor, 4 hörn, programmera, Robot, Fyrbent, Lego, former, bygga.

Karaktär: Hungrig Robot letar mat i restarangvagnen

Ordningstal - fjärde

Kroppen: Mäta längd och bredd.

Gå fyra fot och mät upp en kvadrat. Gör den dubbelt så stor och hälften så stor.

Två armar, två ben. Parvis. Två och två.

Räkna in /1 , 2 ,/1234/

Årstider, en kvart, ett kvartal. En fjärdedels tårta, är en kvarts tårta.

Programmera varann (du programmerar klassen först som exempel) – ex: gå 4 steg fram, 4 steg bak, fyra, steg åt höger, 4 steg, åt vänster….turas om med att vara robot och programmerare. De behöver inte bara gå utan kan också klappa, stampa, osv…men alltid ett slag av varje.

 

5 – Fem, Udda, Kvint,  Indelning: 2+3 = 3+2 = ena handens fingrar, ena fotens tår –

Hur många sammanlagt? Räkna alla tår och fingrar. Ta bort en hand – hur många finns kvar?

Karaktär: Rullstolsbunden äventyrare

High five!

Ordningstal - Femte

Klappa på fem olika kroppsdelar till musiken…två och två parvis och en udda – ex: Knä, knä, axel, axel, huvud. Prova olika varianter.

De kan i smågrupper hitta på olika sätt att klappa, gå, stampa och snurra, men alltid fem klapp i taget.

5-takt kan bestå av två olika takarter – vilka?

 

6 – Sex,  Sext, Indelning – 3+3 = 2+2+2 - hur många par? – Jämn -

Två lika stora takter – vagga . gunga – sovvagnskupe

Karaktär: Sömnig Katt i sexbäddskupé

-Hur gammal är du? – År – månader – Ett halvår – varannan –

Ordningstal: sjätte

Kroppen: En hand + en tumme Vagga fram och tillbaks och klappa på 2,3 och byt fot på ettorna i takten. Byt fot på 1,3 och 5 och klappa på varannan…

Byt fot vart sjätte slag i takten.

 

7 – Sju, Septima – udda – indelningar – 2+2+3 =3+2+2 

Karaktär: Oroligt Spöke

Ordningstal - sjunde

Veckodagar – Kroppen: En hand + två fingrar.

7 dagar = 1 vecka / 14 dagar = 2 veckor / 3 veckor = 21 dagar / 28 dagar = 4 veckor = Februari månad (utom skottår)

Prova att gå och klappa de olika indelningarna. Stamp på Ett i varje indelning, och klapp på de andra och prova sen att räkna till sju samtidigt.

Prova att klappa på olika ställen, men behåll ”mönstret”.

 

8 – Åtta, Oktav –

Karaktär: Orienterare springer dubbelt så fort – jämn – jämnt delbar med 2 och 4.

Ordningstal - åttonde

Kroppen: Längre än, kortare än, Bredare, smalare…relativa begrepp.. Hur många par? Dubbelt så fort, hälften så fort….Här gäller det att hålla en jämn, lugn puls, samtidigt som man dubblerar tempot flera gånger, från ”kurs” = 1, till Karta =2, Riktning och uthållighet = 4, och Åtta håller farten, men tappar ibland fokus och kontroll eftersom hen hela tiden springer ifrån i tid och rum –

Åtta springer i evighet, men har till sist hjälp av sina långsamma kompisar för att kunna orientera sig: Att vara förtänksam och att inte springa ifrån sig själv.

Ta hjälp av vännerna. -Evigheten låg på bredden – Åtta stod på andra ledden!

Åttondelar, skala, stege.

Bygg med lego-klossar…räkna pluppar/åttondelar. Bygg dubbelt så stort, eller hälften så stort.

Dela tårtor, takter och annat…vilka bitar tar mest plats?

Introduktion: Prova att gå i de olika hastigheterna – kanske att klappa 4-takt och bara gå på ett slag i takten..växla… Gör bara 2:s ”kartrörelse” , Gör en egen Robotdans i 4-takt. (Programmera varann likt en talande GPS)

Jobba med karta….gör egna kartor över skolsalen, skolgården, etc.

Kolla väderstreck, etc.

 

9 – Nio, Nona – udda – indelningar – 2+2+2+3 = 3+3+3 = 6+3 = 9

Karaktär: Boxare  – Inte uträknad – har nio liv, liksom katten….Röjer, plöjer…

Sista entalet ut. (Sista paret ut – Nian fågar) ”Sist men inte minst”

Introduktion: Prova att göra dansens olika indelningar…Två och två mittemot varann…alltid klappa ett på knäna och de andra på kamraten. Först en indelning i taget och sen alla i ett svep om och om igen. Man kan också göra skuggteater, så att det ser ut som om två står och boxar varann i takt till musiken, fast det bara är skuggor/dockor.